Solna.
Efter att ha googlat "betongplatta" fick jag och Sot ett infall att åka till Solna.
Detta skulle ske idag.
Erfarenheter av Solna:
- Det blåser alltid i Solna
- Man står inte ut längre än en halvtimme
- Det är bara industri
När vi bestämde oss för att åka dit, häromdagen, var det vår ute. Idag var det inte vår. Det var storm.
Planen var att vi skulle hitta en husgrund, träna lite på Mamma, och ha picnic.
Vi lyckades i alla fall med den första punkten, vi hittade husgrunden, men det spelade inte så stor roll eftersom vi inte hade en s.k. piasavakvast med oss, samt att det var en mycket öppen plats vilket fick den att förlora poängen.
Som två Frostmobarn utan get gick vi tillbaka hela Dalvägen för att hitta en bra plats att ha picnic. Sot hade då redan varit hungrig i ungefär fyra timmar, och det blåste fruktansvärt kallt vilket fick mig att frysa ända in i märgen trots att jag i morse tagit på de varmaste kläderna jag hittade i garderoben.
Det gick otroligt dåligt. Vi var båda överens om att vi skulle sitta någonstans där det var lä, ändå lät vi vägen leda oss upp på ett berg, och sedan ännu högre när vi fick för oss att klättra upp i ett torn på en lekplats i ett höghusområde. Uppe i tornet blåste det, förstås, ännu värre. Jag kände mig urkorkad och kunde inte sluta skratta och det enda jag kunde säga var Herregud och precis när Sot äntligen skulle börja hugga in på sin efterlängtade seriösa måltid bestämde vi oss för att det här kunde vi inte tillåta, och så klättrade vi ner igen och gick till tågstationen för att åka tillbaka in till stan igen.
När vi tagit oss till Centralstationen beskrev vi känslan så här:
"Det känns som om jag har gått värsta promenaden i minusgrader"
"Ja, det känns som att springa en mil i snöstorm (du ska bara veta vad min tränare utsatte oss för)"
Vi hittade en fin plats med utsikt vid uppgång Klarabergsviadukten där vi åt vår matsäck.
Saker vi ätit idag:
- 2 Risifrutti, körsbär
- 1 chokladkaka, havssalt
- 500 gram vindruvor
- Quinoasallad med senapsdressing i liten gammal snapsflaska
- 1 banan
- 1 äpple
- 1½ thekaka
- Bravo-juice
På Centralstationen kom vi också på att vi hade med oss för oss tidigare okänd fransk poesi som vi sett fram emot att läsa, så jag agerade högläsare och vi möttes båda av förfärlig dikt och kände att allting inte var bättre förr.
Ett smakprov ur Pånyttfödelse:
"Jag ville med ögonen slutna
Dö bort från det gamla, som flytt,
Somna om från allt det förflutna
Och vakna till något nytt."
- Sully Prudhomme
Ingenting blev alltså särskilt lyckats idag, men jag tror ändå att vi bestämde oss för att inte lägga till den här dagen till Dagar vi inte pratar om, och inte heller försöka förtränga den, utan kanske rentav lära oss något av den.
Detta skulle ske idag.
Erfarenheter av Solna:
- Det blåser alltid i Solna
- Man står inte ut längre än en halvtimme
- Det är bara industri
När vi bestämde oss för att åka dit, häromdagen, var det vår ute. Idag var det inte vår. Det var storm.
Planen var att vi skulle hitta en husgrund, träna lite på Mamma, och ha picnic.
Vi lyckades i alla fall med den första punkten, vi hittade husgrunden, men det spelade inte så stor roll eftersom vi inte hade en s.k. piasavakvast med oss, samt att det var en mycket öppen plats vilket fick den att förlora poängen.
Som två Frostmobarn utan get gick vi tillbaka hela Dalvägen för att hitta en bra plats att ha picnic. Sot hade då redan varit hungrig i ungefär fyra timmar, och det blåste fruktansvärt kallt vilket fick mig att frysa ända in i märgen trots att jag i morse tagit på de varmaste kläderna jag hittade i garderoben.
Det gick otroligt dåligt. Vi var båda överens om att vi skulle sitta någonstans där det var lä, ändå lät vi vägen leda oss upp på ett berg, och sedan ännu högre när vi fick för oss att klättra upp i ett torn på en lekplats i ett höghusområde. Uppe i tornet blåste det, förstås, ännu värre. Jag kände mig urkorkad och kunde inte sluta skratta och det enda jag kunde säga var Herregud och precis när Sot äntligen skulle börja hugga in på sin efterlängtade seriösa måltid bestämde vi oss för att det här kunde vi inte tillåta, och så klättrade vi ner igen och gick till tågstationen för att åka tillbaka in till stan igen.
När vi tagit oss till Centralstationen beskrev vi känslan så här:
"Det känns som om jag har gått värsta promenaden i minusgrader"
"Ja, det känns som att springa en mil i snöstorm (du ska bara veta vad min tränare utsatte oss för)"
Vi hittade en fin plats med utsikt vid uppgång Klarabergsviadukten där vi åt vår matsäck.
Saker vi ätit idag:
- 2 Risifrutti, körsbär
- 1 chokladkaka, havssalt
- 500 gram vindruvor
- Quinoasallad med senapsdressing i liten gammal snapsflaska
- 1 banan
- 1 äpple
- 1½ thekaka
- Bravo-juice
På Centralstationen kom vi också på att vi hade med oss för oss tidigare okänd fransk poesi som vi sett fram emot att läsa, så jag agerade högläsare och vi möttes båda av förfärlig dikt och kände att allting inte var bättre förr.
Ett smakprov ur Pånyttfödelse:
"Jag ville med ögonen slutna
Dö bort från det gamla, som flytt,
Somna om från allt det förflutna
Och vakna till något nytt."
- Sully Prudhomme
Ingenting blev alltså särskilt lyckats idag, men jag tror ändå att vi bestämde oss för att inte lägga till den här dagen till Dagar vi inte pratar om, och inte heller försöka förtränga den, utan kanske rentav lära oss något av den.
Kommentarer
Trackback
