Solna.
Detta skulle ske idag.
Erfarenheter av Solna:
- Det blåser alltid i Solna
- Man står inte ut längre än en halvtimme
- Det är bara industri
När vi bestämde oss för att åka dit, häromdagen, var det vår ute. Idag var det inte vår. Det var storm.
Planen var att vi skulle hitta en husgrund, träna lite på Mamma, och ha picnic.
Vi lyckades i alla fall med den första punkten, vi hittade husgrunden, men det spelade inte så stor roll eftersom vi inte hade en s.k. piasavakvast med oss, samt att det var en mycket öppen plats vilket fick den att förlora poängen.
Som två Frostmobarn utan get gick vi tillbaka hela Dalvägen för att hitta en bra plats att ha picnic. Sot hade då redan varit hungrig i ungefär fyra timmar, och det blåste fruktansvärt kallt vilket fick mig att frysa ända in i märgen trots att jag i morse tagit på de varmaste kläderna jag hittade i garderoben.
Det gick otroligt dåligt. Vi var båda överens om att vi skulle sitta någonstans där det var lä, ändå lät vi vägen leda oss upp på ett berg, och sedan ännu högre när vi fick för oss att klättra upp i ett torn på en lekplats i ett höghusområde. Uppe i tornet blåste det, förstås, ännu värre. Jag kände mig urkorkad och kunde inte sluta skratta och det enda jag kunde säga var Herregud och precis när Sot äntligen skulle börja hugga in på sin efterlängtade seriösa måltid bestämde vi oss för att det här kunde vi inte tillåta, och så klättrade vi ner igen och gick till tågstationen för att åka tillbaka in till stan igen.
När vi tagit oss till Centralstationen beskrev vi känslan så här:
"Det känns som om jag har gått värsta promenaden i minusgrader"
"Ja, det känns som att springa en mil i snöstorm (du ska bara veta vad min tränare utsatte oss för)"
Vi hittade en fin plats med utsikt vid uppgång Klarabergsviadukten där vi åt vår matsäck.
Saker vi ätit idag:
- 2 Risifrutti, körsbär
- 1 chokladkaka, havssalt
- 500 gram vindruvor
- Quinoasallad med senapsdressing i liten gammal snapsflaska
- 1 banan
- 1 äpple
- 1½ thekaka
- Bravo-juice
På Centralstationen kom vi också på att vi hade med oss för oss tidigare okänd fransk poesi som vi sett fram emot att läsa, så jag agerade högläsare och vi möttes båda av förfärlig dikt och kände att allting inte var bättre förr.
Ett smakprov ur Pånyttfödelse:
"Jag ville med ögonen slutna
Dö bort från det gamla, som flytt,
Somna om från allt det förflutna
Och vakna till något nytt."
- Sully Prudhomme
Ingenting blev alltså särskilt lyckats idag, men jag tror ändå att vi bestämde oss för att inte lägga till den här dagen till Dagar vi inte pratar om, och inte heller försöka förtränga den, utan kanske rentav lära oss något av den.
Frågor jag glömde att ställa till Mattias
Detta skedde i den snart nedlagda skateboardbutiken med den astrevliga personalen. Där träffade vi Mattias.
Mattias som stod i kassan representerade på ett ytligt plan skatekulturen på ett utmärkt sätt.
Sot hade väldigt många frågor inför sin kommande hobby, skateboardåkning, som Mattias hade väldigt oväntade svar på.
Exempel: "Hjulen ska bytas när truckarna skrapar i marken" eller "Man bygger sin egen skateboard för att det är roligt"
Det var spännande att vara på besök hos Mattias, frågorna var många och Sot gjorde sitt yttersta för att komma på alla frågor som möjligtvis skulle dyka upp under den kommande inlärningsperioden.
Exempel: "Vad är det för skillnad på brädorna?" "Varför står det "Girl skateboards" på min bräda för?" "Ska man åka på asfalt?"
Så här i efterhand har det dykt upp en del frågor som som Sot önskar att hon hade kommit på då.
Exempel: "Var kan jag köpa hjul i framtiden?" "Varför började du åka skateboard?" "Vet du någon bra betongplatta?" "Var kan jag få tag i ett sånt där jätte bra verktyg att byta hjulen med?" "Kan man sätta fast kullagren själv?"
Men Mattias svar var inte det enda intressanta, Pax iakttog noggrant vad som skedde bakom hyllan med skateskor, var ifrån det hördes ett frenetiskt fnissande. Fnisset blev väldigt lätt att urskilja då butiken var liten och folktom. Där bakom stod det nämligen två tonårsflickor och gömde sig, vilket var väldigt märkligt då de fnissade så högt att deras närvaro utan några som helst tvivel avslöjades.
Alltså vad höll de på med?
Frågor vi vill få svar på: Kände tjejerna Mattias? Av vilken anledning fick de för sig att slösa bort sin lördag genom att stå och trycka bakom en hylla i en snart nerlagd skateaffär? Om de kände Mattias, vad gjorde de där? Om de inte kände Mattias, vad gjorde de där? Varför gav de sig inte till känna när Mattias försökte få kontakt och få svar på frågan Har ni roligt eller??
Gör tjejer så här?
Vi har båda två väldigt svårt att identifiera oss i det här beteendet. Vi hittar ingen förklaring, men vi skulle kunna ge dem rådet att använda sig av tulpaner för att få kontakt, nästa gång de står och trycker bakom en hylla.
Finns det ingen som kan motstå mogna män i guldkavajer?
Pax ställer sig frågan då hon ofrivilligt blir påhoppad av de mogna männen genom en TV reklam,
och måste man verkligen ringa Carina?
Är man en mogen man om man måste påminna sig i tre minuter genom att sjunga Jag måste ringa Carina, för att inte glömma bort att man ska ringa till det som mogna män kallar för "sin kvinna"?
Tydligen måste man det.
De sitter hopklämda i en soffa och skrålar att Jag måste ringa Carina tillsammans och visar synkat hur de för upp en fantasitelefon till örat och väntar på att den stackars kvinnan ska svara.
Följdfrågorna blir ju många, herregud, ringer de alla till samma stackars kvinna?
Kan Carina motstå mogna män i guldkavajer som ringer i flock för att inte glömma?
Och inte minst blir man väl väldigt nyfiken på att få höra bandets tankar kring konstfackeleven NUGs Territorial pissing och vilken otrolig tur att bandmedlemmen Mats delger sina tankar på bloggen Mats blogg på bandets hemsida som vi varmt rekomenderar er att besöka http://www.bengthennings.nu/
Till Kungen av pop
Den tolfte januari hörde Pax på radion att det var Kungen av pops födelsedag. Man skulle kunna tro att de menade Michael Jackson, men självklart var det Per Gessle som fyllde femtio!
Självfallet måste det här firas i nivå med Kungen av pops egen musikaliska talang.
Vi planerar följande:
- Pax ska framföra sin nyskrivna svensktoplåt om Sivan (den går så här: Sivan, alltså Sivan åhhh) iförd Per Gessle-utstyrsel, ackompangerad av Sot och hennes ännu inte nyfunna indiske vän som tillsammans ska spela på McDonald's kaffemuggar och sätta alla höga C (nu skriker kalven!).
Medan Pax låtsas vara på Per Gessle-nivå och Sot låtsas ha en vän, ska Tourette låtsas vara get. Detta för att förstärka känslan av kvalitativ svensk underhållning till ära för Kungen av pop.
Vem är Tourette?
Sot är ett stort fan av Martin Kellermans serie Rocky. I den serier figurerar grodan Smacks, vars mamma har en hund. Det är en mops. Vi vet inte namnet på mopsen, vi kallar den för Smacksmammashund. Vi tycker väldigt mycket om Smacksmammashund och har kommit fram till att vi vill ha en sådan när vi blir stora. Vi har pratat mycket om den här hunden (som vi ännu inte känner), och den har kommit till att bli en stor del av våra gemensamma framtidsplaner - en del av familjen helt enkelt.
Hunden ska uppfylla vissa krav:
- Den ska kunna spela get på kommando
Vi känner oss ofta som barn från Frostmofjället (kalla, ensamma, trötta). Barnen i den klassiska barnboken har en get vid sin sida i nöden, vilket vi inte har, men verkligen behöver, även om vi tycker att i moderna tider passar en hund bättre.
- Den ska lyssna till namnet Tourette
Genom programmet Uppdrag granskning, har vi fått en väldigt bra bild av turkar. Dokumentären handlade om Tourettes syndrom, så genom att döpa hunden till Tourette kommer den få oss att tänka på turkar, vilket gör oss glada.
- Den ska kännas rätt
Vi är en mycket kräsen familj
